Jag ligger i en säng på ett hostel. Ligger här inomhus natt efter natt i Queenstown som är Nya Zeelands bästa stad. Känns som jag ständigt har en tabascoshot på baksidan av mina visdomständer samtidigt som någon jäkel slår lite med en hammare om och om och om igen. Halsen är igensvullen. Så svullen att jag måste använda mina fingrar för att trycka ner medicnen för den går inte ner av sig själv. Febern är i full gång och så fort jag rör mig, det vill säga från toaletten och tillbaka måste jag ta emot mig själv en jävla massa gånger då jag håller på att svimma eller spy alldeles för ofta.
När man då ligger här i en hostelsäng, inte ofräsch men inte som ens egna säng. Då längtar jag hem på riktigt för första gången. Man ska inte behöva besöka ett sjukhus 3 gånger på 3 månader.. Inte heller behöva oroa sig för att halsen ska sluta ta igenom luft och därför vara vaken och ha panik med sig själv i 10 timmar. När man är såhär sjuk ska man ligga hemma i sin säng. Med hundarna på magen och en mamma och en pappa och tillochmed en bror som tar hand om en. och när man ligger där och tror man ska sluta andas då ska någon lägga sig bredvid och lova att se till att inget händer. Så ska det vara. Men så är det inte. Och imorgon flyger jag till Australien. Kommer väl spränga öronen som tjuter och tjuter på en gång. Fantastiskt liv. Fan idag vill jag bara hem.
