måndag 12 november 2012

Åh finfina text

Det är inte lätt. Det är varken lätt att vara kär och njuta och det är heller inte lätt att vara krossad och förstörd. De frågade alltid mig, Hur kan du fortfarande inte bara släppa på allt? Du är kär och han är kär? Du är värd det här. Ja alla är värda att få vara kära. Alla är värda ett lyckligt liv. Men livet är inte lätt och inte särskilt enkelt. Jag är inte alltid kär och jag njuter inte alltid av varenda sekund för jag har sett de som är värda allt, krossas till tusen bitar. Hur hon gick ifrån att vara kär och sambo till att efter fem år bo ensam med ett krossat hjärta och hur orsaken hon fick nöja sig med var, Jag känner inte samma sak längre. Jag har sett hur en annan som har varit kär blivit sviken så många gånger av honom att hon aldrig kommer kunna älska sig själv igen. Hon är för krossad. Förstörd. Ensam. Jag har sett hur förlovningar bryts. Hur paret man trodde skulle gifta sig går skilda vägar, hur hon som är gravid slutar upp som ensamstående och hur en annan alltid kommer vara kär i killen hon aldrig fick. Det är inte lätt. Det är varken lätt att vara kär och njuta och det är heller inte lätt att vara krossad och förstörd. Så nästa gång ni frågar tänk då på hur många gånger jag har sett ditt hjärta krossats, eller hur många gånger jag torkat dina tårar och efter varje gång intalat mig själv, vi alla är värda så mycket bättre. Livet är inte enkelt, och inte kärlek heller. Men fint är det, och kanske det starkaste vi upplever i våra liv. Det är därför vi ständigt reser på oss, skakar av alla jobbiga tankar, torkar tårarna, och klistrar ihop hjärtat igen och tror på att nästa pojke vi får känslor för kommer vara han som alla de lyckliga har. En dag blir det så. En dag finner man killen, den där killen då kärleken är lätt, och där man njuter av varenda sekund, inte bara för att man är kär, utan för att man har hittat honom och man har hittat den där fånigt härliga, kärleken för livet. Min livs kärlek som det kallas, en dag står han där. Så måste det vara, hur ska vi annars orka resa på oss, hoppas, och kunna vara lyckliga igen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar