Utkast

Det är nog ingen som förstår hur tungt det egentligen är att vara hemma. Jag älskar Uppsala, och jag älskar mina vänner och familj och allt sånt där som jag har i det här livet, men shit vad det är svårt för andra att förstå att det känns så tungt att vara hemma igen.
6 månader är ingen oändlighet, inte ens en särskilt lång tid av ditt liv men det är heller ingen weekend eller en 2 veckors partyresa till Grekland.
Jag åkte bort i rätt tid, jag var så förjävligt trött på att alla här hemma var glada och lyckliga och nöjda över vad dom gjorde och hade medan jag bara försvann. I ett jobb jag inte gillade, i en stad som jag för stunden hade tröttnat på och i tankar som fick mig att må förjävla dåligt.
Självklart var inte planen att åka bort, slippa problemen och komma hem smal, snygg, brun och lycklig (även om jag önskat och fantiserat om det).
Jag åkte bort främst för jag behövde det, men också för jag självklart alltid drömt om att få göra en sådan här resa.
Jag tror bara att varför jag är lite i samma situation idag, mest känslomässigt är för att jag inte förän nu, exakt 2 månader sen jag kom hem till detta fina liv igen, börjar ta tag i saker, och börjar känna igen. Jag är fortfarande trött på mitt jobb, fortfarande trött på att ha samma problem som för ett år sedan, och trött på Uppsala.
Jag vet inte vad man förväntar sig egentligen.. åka utomlands, bli kär, flytta dit, lära sig surfa, ha astopppenkalasdunderkul VARJE utgång, äta god mat och träffa massa coola typer osvosv. Inget av det händer. Jag lärde mig aldrig surfa, jag blev aldrig kär, jag flyttade aldrig dit på heltid och jag hade inte så asroligt varje gång jag drack 2 liter vin. Fina och coola typer däremot, det kan man inte säga annat om.
Det jag har saknat mest med att ha varit borta är att dricka vin med mina vänner, dom som gör mig till den jag är och dom som får mig att skratta när jag sitter här deppig, ensam, och gråtfärdig i mitt stora hus. Ändå var det nya människor jag saknade.
Man tröttnar inte, men man gör något till sin vardag. Man glömmer så lätt bort att man har det så jävla bra. Ja, jag kanske sitter här och längtar tillbaka. Till mitt liv när det var som lättast. Problemen fanns på andra sidan jorden och det enda jag brydde mig om var vilken klubb vi skulle till kvällen till ära eller vilken strand vi skulle välja att dega på.