När du är less på livet, tänk på solskenstanten

För fyra månader sen gick jag en promenad i skogen och grät så mycket att jag la mig i en snödriva för att andas ordentligt. Haha, det var tur att ingen såg mig. Jag åt ett äpple om dagen i två veckor och grät hela dagarna, typ. Idag grät jag över att ingen läkare tar mig på allvar och över att jag inte vet vad jag vill bli. Regnet öser ner, jag äter kladdkakssmet som vanligt. Jag är sjuk som vanligt. Och bara lite hjärtekrossad. Ganska bra ändå. Tänk om ytterligare fyra månader, som jag längtar. Det kommer bli så jävla bra så det så.