Så skulle min bok heta. Den där fantastiska boken om hur man blir hel efter att ha varit i tusentals små bitar utspridda över hela botten. Det första kapitlet skulle handla om hur kärlekskaos och hjärteont händer alla. Jag skulle berätta om mina egna erfarenheter och skriva om den gången jag låg i en snödriva och grät för att han inte ville ha mig länge och även om den gången han ångrade sig och ville det. Jag skulle skriva om hur ont det gör att vara kär och hur ont det gör att vara olyckligt kär. Jag skulle berätta om hur jobbigt det är att inse att man faktiskt inte kan läsa en annan persons tankar. Jag skulle nämna hur jag gjorde allt för att få saker och ting att fungera och hur jag inte lyssnade på någon annan än mig själv, och ibland inte ens det. Man kan inte rå för vem man blir kär i. I det första kapitlet skulle jag få dig som läsare att förstå att du inte är ensam, men framförallt skulle jag få dig att förstå att precis allas hjärtan är tunga och gör ont någon gång i livet. Kapitel 1 är till för att gråta och tycka synd om sig själv och trösta sig i att allas förhållande gör ont ibland. Megan Fox och Johnny Depp har också haft kärlekskaos i deras liv. Kan kännas egoistiskt, men det är precis vad man behöver, för i början så äter man bara ett äpple om dagen och rör sig mellan sängen och toaletten så att vara egoistisk är mer än okej.
Kapitel 2 skulle handla mer om hur mycket han suger och hur bra du är. Ett egoboost kaptiel.
Det man nu behöver höra är att han är dum, du är bra, gå vidare. Så enkelt är det ju visserligen inte men man får gärna låtsas och lura hjärnan att det är så. Vi det här laget har du varit ledsen och nere länge. Du har saknat honom varje sekund av varje dag, men han har inte saknat dig. Och tyvärr har tårarna slutat hjälpa, du är tom på det mesta och behöver någonting annat. Du behöver vänner, alkohol och musik. Här skulle jag skriva om hur jag för första gången efter allt gick på ett träningspass. Hur jag efter bara ett par låtar fick springa in på toaletten och andas. Du är mentalt slut. Varenda text, varenda rörese sönderanalyseras och du har lätt för att falla ihop. I Kapitel 2 är det också dags att förneka. Du raderar nummer, bilder och allt som påminner dig om honom. Du undviker hans ställen och ber till gud att han undviker dina. Du lyssnar bara på partymusik och dricker dig redlös varje gång hjärtat blöder lite extra. Här skulle jag skriva om den gången jag hade tenta och inte kunde öppna boken på grund av honom och hur jag inte kunde lyssna på musik eller titta på filmer i överhuvudtaget. Hur allt detta hjärtekrossande skit började krossa min vardag. OCH sen skulle jag självfallet hata på allt som går att hata med män. Män i allmänhet och han i synnerhet. Och du skulle småle bland tårarna och de sömnlösa nätterna, för du skulle känna igen dig i vad jag skrev. Och du skulle tänka, fan vad den här boken är sann. Så jävla sann.
Kapitel 3 skulle handla om att det fortfarande är okej att vara ledsen efter ett par månader. Att det inte finns något sista datum, utan att man är ledsen så länge man är ledsen helt enkelt. Här skulle jag beskriva hur jag inombords dog och föll ihop och slutade andas första gången jag såg honom efter allt. Jag skulle berätta om hur jag låg på toaletten på jobbet och tittade rakt upp och tänkte blankt. Har ni någonsin tänkt blankt? Allt är bara tomt, så deppigt jävla tomt. Så där låg jag, från och till i 5 månader på toaletten, på rasten och tänkte blankt, tomt, wow så sorgligt.. Somliga har hunnit blivit med barn med sin nya man på 5 månader. Andra är fortfarande i kapitel 1 och det är faktiskt okej. Man kan alltid lägga skulden på honom. Alltid.
Jag skulle berätta om hur viktigt det är att prata med någon, riktigt tjata om hur livet suger, hur han suger, hur ledsen du är och hur mycket du har börjat tröstäta eller slutat äta, och självklart skulle alla dina vänner tycka så himla synd om dig. I det här kapitlet skulle du känna dig som svagast. Här är allt du någonsin byggt upp med dig själv borta för på något jävla vänster fick karln med sig det när han dumpade dig på sämsta möjliga omognaste vis. Här skulle du få vara så jävla ledsen och bara gråta de där sista tårarna över honom och gärna alla andra problem. Passa på, det är skönt.
Kapitel 4 skulle handla om hur han går vidare men inte du. Vilket garanterat är den svåraste perioden för här är precis allting upp och ner. Ena dagen mår du bra, du ser en bild på honom och tänker, herregud, jag är värd så jävla mycket bättre. FUCK OFF. Andra dagen ligger du och gråter för att han säkert är kär i någon annan, han har glömt dig och kommer aldrig mer att höra av sig. Och sådär håller det tyvärr på, ett bra tag. Jag skulle berätta om hur snabbt humöret kan ändras till det sämre och hur viktigt det är att ha kloka vänner och fortfarande mycket alkohol. I slutet av detta kapitel skulle det ha gått ett par månader och du börjar bli trött på att vara less. Hur länge kan man vara ledsen över någon som inte är ledsen över dig? Väldigt länge antagligen. Här skulle jag beskriva hur mitt hjärta fortfarade kan göra ont och hur jag fortfarande kan gråta över något som var bra för alldeles för många månader sen.
Kapitel 5 skulle handla om hur man bygger upp sig själv igen. Någon klok gammal klychig man sa en gång; Man kan inte älska någon som inte älskar sig själv. Mja sant eller ej men det låter bra och det är alltid en bra grej att älska sig själv. Så här skulle du börja sätta upp mål för hur du skulle må bra på bästa sätt. ( hur du skulle kunna bli så snygg som möjligt för att fucka upp hans liv lite granna).
Det är här jag skriver om hur jag slutade tröstäta, började träna igen och typ lät mig nöjas med hur jag är.
Kapitel 6 är svårt, jag har själv inte kommit dit än. Men jag vet vad det ska handla om. Nu tänker ni säkert att den ska handla om den dagen jag blir kär, i en riktig snygging och hur allt plötsligt faller på plats. Jo visst, gärna för mig, men nepp, sånt där trams tror jag inte på. Man går inte vidare genom att träffa en ny. Inte jag iallafall, om inte Johnny Depp skulle knacka på dörren vill säga. Nej jag kommer skriva om en dag när jag går förbi hans hus och mitt hjärta inte tar tusen extra slag, när jag ser honom på stan med hans nya tjej och hälsar glatt för jag vet att han är lycklig med henne på ett sätt han inte var med mig, och jag bryr mig faktiskt inte. Jag kommer skriva om den dagen jag är nöjd med att vara mig själv, ensam. Hur jag är redo att bli kär och krossad igen och hur mina tankar inte längre kretsar runt honom utan om mig själv. Den dagen mina vänner, som jag längtar efter den dagen, må den vara nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar