Jag är väldigt avundsjuk på människor. Jag tror jag skulle må bättre om jag levde det liv dom levde, hade ett visst par skor eller den där assnygga kroppen ( även om jag är klok nog att fatta att det inte fungerar så)
Jag är sjukt mörkrädd men när jag är med Joanna erkänner jag det inte för då hade ingen av oss kunnat sova, jag gillar att känna mig som den trygga av oss.
Jag älskar min familj och mitt dagsläge lite sådär sjukligt mycket. Kan komma på mig själv med att ligga i soffan och känna att FY jag vill aldrig flytta hemifrån. (inte så konstigt när det idag bjöds på hummer, champagne, tårta, en sjukt bra thriller och soffmys)
Jag älskar mina hundar mer än allt annat på den här jorden och igår la jag mig i hundkorgen och förklarade det för dom. Det är nästan så jag hoppar framför tåget den dagen dom slutar andas.
Jag är en mesig och snäll människa. Tyvärr så bryr jag mig lite för mycket om folk och mår ofta dåligt för att andra mår dåligt. Fint som fan men ack så jobbigt. Ska försöka bli mer bitchig.
Jag blir ofta sjuk och är jätteledsen över detta, tror inte så många förstår hur mycket jag gråter och hur mycket jag bara DÖR av att må såhär. Jag är aldrig frisk en månad i streck. Men vet såklart också att jag har det bra jämfört med många andra så då blir jag istället ledsen för jag är så fucking egoistisk och nördig.
Jag vill så gärna bli kär och få uppleva allt sånt där fint även om jag är nuläget är helt övertygad om att jag aldrig kommer att träffa någon. ( tur att jag har sudden och z..)
Jag har väldigt mycket framtidsångest och klarar inte av tanken av att behöva bestämma sig för vad jag ska göra.
Jag älskar mina vänner, exempelvis var dom världsbäst på midsommar då jag hade min livs roligaste kväll. Top 5 tillsammans med, kvällen på stocken med tjejerna i vintras, min 20 års fest, förra midsommar, och sista kvällen i London. MEN jag tycker många är tråkiga. och jag är jävligt trött på det. Vi är 21 inte 31. Halllååååå. sluta nu.
Jag har väldigt svårt för att ragga eller dansa sexigt. Ska gå en kurs tror jag..( då detta KAN vara anledningen till att jag inte har någon man)
Jag är rädd för att folk plötsligt ska sluta gilla mig som vän och att jag ska sluta upp ensam, den vore tungt.
Jag är sjukt flygrädd och vet inte hur jag ska klara av den kommande månaden. Om jag dör så älskar jag er alla som läser detta (då ni är tre stycken) och jag är inte längre hjärtakrossad ALLS så du kan vara glad mormor!
Jag vill bli skådespelare, journalist, författare, jobba med tv eller radio, eller jobba med ngt coolt där jag får ha kjol kavaj och klackar och en snygg dataväska, gärna i New York.
Ibland blir jag så rörd över att jag har så himla fina och underbara vänner att jag vill skriva kärleksbrev till dom allihopa. Skriva till Lk att jag äntligen har hittat ngn som älskar degraw, älskar att dricka vodka, BLIR LIKA SJUK I SKALLEN som jag när hon dricker, bryr sig om mig när jag vill att någon ska bry sig om mig, och sjunger högst på birger tillsammans med mig. Jag vill skriva till Knullis att jag har hittat min soulmate som jag alltid vänder mig till när jag behöver och som är sådär klok och omogen på samma gång vilket man ska vara när man är 20. och som på riktigt väljer mig först i ALLA lägen när hon vet att jag behöver det. wow alltså. Jag vill skriva till Sara att hon är min absolut bästa. Det räcker nog så. Hon vet. Jag vill skriva till ekan att det är hon och jag. Stördast, fullast, gladast. Vi är så lika så det är sinnessjukt. Ingen vågar skicka tillbaka vinet, ingen kan säga nej till öl, ingen kan gå hem först, haha det är nog bara vi som kan ligga och dricka vodka och fanta i sängen och skratta åt hela England bakar. love it. och vi är djupa med, lovar.. på vårt sätt, ibland, när vi dricker.
Jag vill skriva till min älskade Micha att jag har varit lycklig varje dag sen vi bestämde oss för att vi skulle ta oss an Thailand. Galen flicka som bryr sig om mig som om jag vore hennes syster, det är grejer det. Vi mot världen känner jag ibland. Hon har så många egenskaper jag önskar att jag hade.
Sen har vi carrro w som har varit min bästa vän genom alla tuffa tonårsår och som jag älskar för vi skrattar så jävla mkt. Hon är som en familjemedlen till mig och jag blir så glad när jag tänker på allt vi gjort och kommer göra. vi är sjukt olika, men det finns ingen som bryr sig så mkt om henne som jag gör och tvärtom, och det är fint och äkta det. Carro e är den enda personen jag inte kan låta bli att prata med på en dag. Det blir väl så när man delar säng i ett halvår. Hon är den snällaste och raraste tjejen jag vet och jag är så glad att vi är så pass nära som vi är. Hon peppar mig på rätt sätt och det är svårt då jag är världens konstigaste människa.
Nu ska jag chatta lite mer med masana Takala blablabla från Fiji. Marrige here I come
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar