Mitt tal till min fina underbara pappa.

Det finns två slags människor i den här världen, det finns vinnare och sen så finns det förlorare. Det är något som min pappa alltid sagt till mig. Vi är ju alla här idag för att fira att han gått och blivit 50 år och det är otroligt roligt att det är så många av er som känt honom i nästan alla år. Jag är jättenyfiken på att få höra era historier men nu tänkte jag att ni ska få höra lite om hur pappa är som just pappa.

Ingen här inne har ju missat att min pappa brinner för bilar, sport, tekniska prylar och att resa. Och Ulf Lundell såklart, han får vi inte glömma. Jag är alltså uppvuxen med allt det här och det har resulterat i att jag kan i princip ALLA Ulf Lundells låtar utantill utan att egentligen någonsin lyssnat på hans låtar frivilligt.
I doppresent gav min pappa mig en bilbana och en LPskiva av just Lundell. Jag som sexmånadersbäbis hade väl inte sådär överdrivet mycket användning för dom men pappa var supernöjd och lekte flitigt med bilbanan i många år. Jag minns också när pappa jobbade för Yamaha och kom hem med motorcyklar, fyrhjulingar och vattenskotrar och ville så gärna att jag och Filip skulle förstå hur coolt och häftigt det faktiskt var. Vi grät mest dock, vi var trotsallt bara 3 och 5 år gamla men jag lovar pappa, vi hade varit så imponerade om det hände idag!
Jag och min pappa är väldigt lika varandra och det är också därför som vi kommer både bäst och sämst överens. Vi båda är vinnarskallar utan dess like, vi båda har därmed väldigt svårt att förlora och sen är vi fantastiska retstickor. Stackars lilla mamma som har fått gått i mellan när jag och pappa lekt tagare sent på kvällarna och det slutat med att jag vunnit, lagt mig i sängen för att sova och precis då öppnas dörren pappa smiter in nuddar mig på axeln viskar TAGEN och springer upp igen. Lilla älskade mamma har till sist fått säga till pappa att Nu får du låta henne vinna, hon är 12 och har skola imorgon Fredrik!
Så det är ju inget nytt att min pappa alltid retas. Och extra mycket när jag är ledsen och tycker att livet suger och världen är på väg att gå under. Exempelvis när jag var 14 år och gick på gymnastik, jag skulle då få chansen att hoppa upp till en svårare nivå och kom efter träningen hem i tårar. Det hade gått åt helvete. Mamma kramade mig och sa att "men lilla gumman hoppa ner till din förra grupp istället". Pappa min, han sa bara; "Ja du kan ju inte vinna varje gång."
Jag blev så förbannat arg att jag gick tillbaka och till sist fick jag min lilla guldmedalj i gymnastik och ingen var nog stoltare än min fina pappa. Det är lite så du gör, du retas och jag överlever. Lika så nu när jag skulle plugga och hamnade i en grupp med smarta jurister. Hade inte du sagt att;" Skit i det då, har du inte viljan så har du den inte." Så hade jag aldrig fortsatt och klarat av kursen alldeles utmärkt.
Du och jag pappa, vi kan sitta i timmar och kolla på bra liveklipp på youtube, vi fäller tårar till Love Actually och Mamma Mia ihop och om vi kunde skulle vi sitta och boka resor varje dag.

Jag älskar att du slår sönder stolsben och eldar upp buskar när Sverige förlorar en ishockeymatch mot Finland eller när Magdalena Forsbergs förlorar sin chans till medalj. Jag älskar att du kommer hem med världens knäppaste prylar och har musiksystem i VARJE rum, inklusive skoförrådet. Du är världens absolut knäppaste och roligaste pappa och jag hoppas att du får fälla många tårar till fantastiska fotbollsmatcher och till Love Actually och jag vet att du kommer se till att åka till alla dom ställen du har kvar att se i världen. Tack för att du alltid finns där för mig och fortsätt att retas, för då kommer vi båda att fortsätta vara vinnare. Jag älskar dig pappa. SKÅL!