torsdag 10 april 2014

Tänk att jag är en blandning av världens finaste människor.

Jag går upp. Tänk vad mycket lättare det är att vakna till liv när det är ljust. Klockan är strax efter 9 och jag sätter på tevatten och slår på nyhetsmorgon. Det finns inget bättre sätt att starta en ledig lördag på. Det är tyst i mitt trygga älskade hem. Som jag älskar det här huset. Jag älskar varenda del, varenda vägg och varenda fläck. Jag vill aldrig någonsin att mina förädrar ska flytta härifrån. Världens varmaste hem.
Filip sover hos flickan. Hundarna snarkar högt. Den ena ligger i hallen och den andra ligger uppe i sängen hos min mamma och pappa. Jag vet att de redan varit på morgonpromenaden i vanlig ordning. De är morgonpigga våra guldklimpar till djur. Det är så tyst att jag hör hur de andas där uppe.

Så börjar de fnittra. De fnittrar som små barn. Fnittret går över i ett lågt skratt, men det blir snabbt högre och högre. Jag hör hur mamma gråter av skratt och så hör jag min pappas skratt, han har det vackraste skrattet i världen. Jag ler större än någonsin och sänker ljudet på tvn. Jag lyssnar. Det här är det bästa jag vet. Att fyllas av skratt som är äkta och ärligt.

Finns det något finare än kärlek? Något vackrare än två personer som skrattar och kramas och älskar varandra efter 30 år ihop.

Min pappa överraskar min mamma med resor, fester, blommor och kläder. Han tittar på henne som om hon vore den bästa människan i hela världen. Ibland ser jag hur han bara sitter och ler när hon går runt och städar och är arg. Han säger alltid att hon är fin och att han älskar henne extra mycket när hon har haft en riktigt tung dag på jobbet. Han är klok min pappa. Han fattar saker, på riktigt. Han är aldrig så stolt som när han ser min mamma på dansgolvet. Min mamma är en snygging. Med sin svarta tighta klänning och färgglada läppar. Det finns ingen som bjuder så mycket på sig själv som hon gör. Robotdans och limbo. Min pappa älskar det. Han är stolt över att ha en sån vettig brud. En som kan dansa fult, vara snygg, dricka öl och dammsuga. Vilken tjej.

Min pappa är min mammas trygghet. Hennes stora kärlek. Han säger rätt saker när det är jobbigt och han säger rätt saker när det är bra. Han stöttar henne genom allt. Min mamma är så kär i min pappa. Hon tittar på mig och det lyser om henne när hon säger " Imorse var väl pappa gullig, när han sa det där." Och så skrattar hon, fnittrar. Hon fattar vilket catch han är. Han kan nog vara den roligaste människan i hela världen. Och det vet hon. Hon har lärt sig hantera de gånger då han har sönder stolar och glas när fel lag förlorar. Och hon har lärt sig att ge honom en puss och hålla hans hand när han saknar sin mamma sådär jobbigt mycket.

Tänk att mina bästa, coola och fina föräldrar hittade varandra en utekväll på Rhodos för snart 32 år sedan. Tänk att de har rest till så många länder att ingen av de ens minns hur många det är längre. Tänk att de fortsätter att se världen ihop. Tänk att de får skratta sådär hysteriskt jävla mycket med varandra.

Mina föräldrar har världens finaste kärlek. Jag älskar deras kärlek lika mycket som jag älskar dom. Äkta och ärlig kärlek håller hela livet. Det vet jag. Och en vacker dag ska jag hitta en karl som också älskar mig för mitt ostbågsätande och mina rosa mjukisbyxor.

Jag sätter på ljudet på tvn igen. Det finns inget bättre sätt att starta en ledig lördag på. Det är inte längre tyst i huset. Alla har vaknat. AHHHH så känner jag. Satan vilken bra dag det här är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar