En lycklig stund som var till för mig.

Vi kommer till baren som vi varit på ett par kvällar i rad. Jag minns inte exakt, men tror den heter Pirates bar. Julia känner alla eftersom hon bott här ett år och vi det här laget gör jag och Michaela också det. Det är inte högsäsong och trots att det hnnit bli december är vi nästan ensamma här ikväll. Det är en liten bar, vägen hit är krånglig. Gropigt, mörkt och lerigt. Och när man tror att man aldrig någonsin ska se något ljus så dyker den upp. En liten rund bar, men lampor i olika färger. Ljudet av musik, doften av eld och drinkar. Längs med gången ner till havet står det höga marschaller som brinner högt. I går la jag mig mellan dem. Tittade upp på stjärnorna och kände hur sanden trängde sig in och fastnade på hela kroppen. Jag låg och tänkte på livets stora frågor till någon kom och drog upp mig och jag bröjade dansa och slutade tänka.

Jag går runt med en turkos bucket. Vodka lime och soda, den är enorm. Vi sitter ett gäng i sofforna och suger i oss livets goda, ur de dussintals sugrör som bartendern slängt i drinken. Det är varmt ute, det är december. Livet har nästan aldrig varit såhär bra. Jag är med två av mina barndomskompisar på Koh Lanta, på en bar där det nästan bara är vi, och vi skrattar. Jag är i full gas som om det vore min sista chans att dansa i sanden tills natten blir morgon. Thailändarna som jobbar i baren spelar thailändska låtar, vi förstår inte ett ord, men jag dansar och slänger med håret. Slurpar drinkar och skrattar åt all fuldans. Wow vad jag älskar fuldans, och ännu mer människorna som bjuder på sig själva och dansar som om ingen tittade.

Michaela står plötsligt tillsammans med djn och bestämmer låtar. Jag börjar känna igen musiken, sjunger så halsen skriker av smärta. Jag är barfota och känner den svala sanden mot mina fötter. Klockan har blivit morgon, 05.30. Snart kommer solen sakta gå upp över havet. Jag är inte trött. Rösten är död och kroppen vill vila, men jag är i mitt rätta element och kommer dansa tills musiken tar slut.

Så händer det som gör denna kväll till den mest perfekta av kvällar. Michaela kommer nerhoppandes med det största leendet på läpparna, hon vet att hon precis har gjort mig till världens lyckligaste. Julia skriker att det är en av Sveriges bästa låtar som vi nu kommer spela, för att informera gänget i baren att det nu kommer spelas svensk musik. Och så spelas e-Type.

Alltså den lyckan jag kände då, när jag stod och hoppade upp och ner med mina fina tjejer och alla fantastiska thailändare, är obeskrivlig. Dom kunde inte ett ord, men dansade och skakade och snurrade. Vi skrek så högt att vi gick sönder och jag hoppade så mycket att jag ramlade ihop till slut. Den morgonen är ett av mitt livs lyckligaste tillfällen.
Jag menar hur ofta spelar de e-Type för en, under en lågsäsong i en avskild bar i Thailand.