Tror min studentkärlekslivsdödsångest bara var PMS. Har nämligen gråtit över att pappa bytt kanal och fällt ett par tårar över att Homer slagit Bart i Simpsons. Så jag inväntar bättre dagar helt enkelt. Där allt känns lika bra som för en vecka sen. När livet lekte och jag precis upplevt världens bästa dag. Med bålhinneinflammation eller något liknande som dödar mig långsamt ska jag nu bege mig mot jobbet och leka glad. Och trots det faktum att jag inte ätit något på snart 4 dagar, förutom ipren, två bullar och lite Coca Cola så blir det förhoppningsvis en utgång ikväll. Får se hur illa man mår mot kvällskvisten. Får ta det lite lugnt med alkoh0len dock. Har blivit för gammal för att spåra. Hejråå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar