Kvällstankar

Idag har jag sett en film och umgåtts med barn hela dagen. Och jag blir så arg och ledsen i mitt lilla hjärta när folk (inklusive mig) klagar på allt som går att klaga på när vi varken blir slagna, vi behöver inte svälta och vi får skriva, prata och tycka precis VAD vi vill utan att straffas för det. Var tredje person får cancer och varje gång den reklamen visas börjar jag gråta. I min pappas familj har 3 av 4 drabbats. Snälla Gud låt oss få fortsätta vara friska. Läste om rika flickor som blir heroinberoende för deras liv är så tufft borta i USA. Deprimerade är dom också. Livet är bra tungt med andras pengar och egna bilar vid 16 års ålder. Sen har vi Dalena. 8 bast och grät av lycka för att hon fick ta två portioner ärtsoppa, för det får hon aldrig hemma. Det räcker nämligen inte då. Livet är så knäppt att jag blir tokig och jag önskar så att jag kunde förändra den här världen. Få folk att öppna ögonen lite. Det finns för många självupptagna egoister i den här staden och rasister och annat ståhej. Imorgon ska jag säga till en flicka att hon är söt. Varje gång jag säger det slänger hon sig i min famn å stannar där. Hon har nig aldrig hört det förut. Vissa människor ska aldrig bli föräldrar.