fredag 25 oktober 2013

They think we have lost it, but we will prove them wrong.

Jag känner så mycket. När jag är glad och lycklig är jag så förbannat glad och nöjd och ahhhhh jag kan inte sätta ord på hur mycket jag älskar mitt liv. Hur glad jag är när jag får gå upp på morgonen och gå en långpromenad i solen. Jag går och ler mot solen och bara njuter av att ha en dag med massa fina människor och musik och tankar och allt vad det kan vara. Jag är otroligt kär i livet och i kärleken och i starka människor. Det bästa som finns är starka berättelser. Människor som har varit med om så mycket och tagit sig igenom saker som ingen av oss som har ett hem och en familj ens kan tänka oss. Då gråter jag och ler och blir så varm i hjärtat av kärlek. WOW.
Jag älskar att kolla på cancergalor, räddabarnen-galor, svenska hjältar, ALLA såna program är fantastiska. Jag gråter som ett litet barn, det snorar och det rinner och jag ligger i mammas eller pappas knä och tycker livet är så orättvist och hemskt och galet. Sen blir jag så ARG för jag är så feg som inte gör något åt saken. Skänk en peng istället för att dricka fem öl i månaden, GÖR DET JOHANNA. DU VILL JU. DU ÄR STOR NU. Jag vill bara ha en fritidsgård där jag kan ta hand om dom där barnen som jag älskar och som ser mig som någon slags trygghet. Mina barn ser mig, den maskdansande alkoholistjohanna som deras trygghet. Och då börjar jag också gråta. Jag ber till Gud och allt annat man ber till, att jag får bli en mamma en vacker dag. För jag kommer bli världens bästa mamma. Det är jag säker på. Jag längtar tills dagen jag har familj och ett roligt och utvecklande jobb. Och mitt bröllop. Det kommer bli det största och roligaste och vackraste någonsin. Tänk att jag kan sitta här och noja över ett prov, min vikt, en jobbdag. Tänk att jag kan tycka att en tur med hundarna känns så jobbigt. Tänk att jag på riktigt skriver ett sms varje morgon jag börjar tidigt; ÄR SÅ TRÖTT VILL DÖ
jag är sån dramaqueen. Jag vill inte dö. Jag vill leva och dansa tills jag är så gammal att jag inte kan gå. Och då ska jag ha så många barnbarn som får höra om mina roliga och spännande historier om hur jag har gjort allt man kan göra och fått coola jobb och gjort spännande resor och träffat fina karlar och tagit hand om sjuka hundar och räddat fina barn från deras knarkande föräldrar. Jag längtar att få dansa mig igenom det här livet. Att få bli något jag vill. JAG ÄR SÅ KÄNSLOSAM. jag bara måste få dela med mig av det. Folk måste förstå hur fint det är. Solen skiner, löven är färgglada, kladdkaka är gott, julen är snart här. I snart ett år har jag varit singel och sovit VARJE natt med min gosedjurshund. Jag har sen dag ett sovit med en lampa tänd i fönstret för den lyser så fint mot stjärnorna. Och varje jävla natt har jag pratat med dom där stjärnorna. Förstår ni hur knäpp jag är? Helt sjukt sjukt är jag. Och jag älskar det, älskar varje bit av mig själv. Jag är så fantastisk. Den bästa av dom bästa. Japp. Jag knäcker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar