Att känna sorg är bättre än att inte känna något alls.

Jag har ju tidigare nämnt att jag känner så jävla mycket hela tiden och BLA BLA BLA. Japp så är det. MEN jag kollade i mitt gamla arkiv (gör allt för att inte tentaplugga) och hittade ett inlägg där jag skrev att jag var så ledsen och nere att jag var tom. Jag kände typ ingenting. Brydde mig inte om något. Grät inte, skrattade inte, tänkte inte. Bara var. WOW VAD HEMSKT! Jag sitter betydligt hellre här och gråter åt hundarna dom skjuter ihjäl i Sotji, eller fäller en tår åt reklamen Merci, som är så vidrig att jag skäms över att jag tycker den är fin haha ÄN att inte känna alls. Jag ligger mycket hellre och gråter natt efter natt för att jag oroar mig över någon jag bryr mig om än att bara tänka blankt.
För är man ledsen och känner mycket sorg och ilska (vilket ofta resulterar i grym träning) så är ju chanserna större att jag får skratta högt, känna lycka, le mot allt som är vackert och bara vara GLAD. För det vill man ju. och det är jag såklart. Jag är väldigt ofta lycklig och glad också. Ibland, eller ja ganska ofta så gråter jag snarare gädjetårar än något annat. SOM när de sa på nyheterna att en djurvän skänkt flera miljoner till ett hundhärbärge i Sotji så de skulle slippa skjutas. Då tjöt jag som ett barn och sa att DET VILL JAG GÖRA. Jag vill så gärna få folk med dåligt självförtroende att må bra och tycka om sig själva för livet är för kort och går för FORT för att man ska lägga tid på sån skit. Jag vill bara att alla ska vara lyckliga och glada. Optimist javisst. Jag är osjälvisk, och det är nog min absolut finaste egenskap. japp. så säger vi. bra avslut. PUSS