I går kom jag hem gråtandes. Ja man ska faktiskt skriva I GÅR och inte IGÅR. Det lärde min språklärare mig i går. Hur som helst, jag kommer hem gråtandes. Berättar för pappa och han säger;
- Johanna, du kan inte rädda alla. Det är omöjligt. Var nöjd med att du har ett fadderbarn och skänker lite då och då. Det är bra som det är!
JA det är bra jag vet att det är bra. Det är grymt att ge 200 kr i månaden till en pojke i Filippinerna så han slipper sova på gatan. Det gör jag mer än gärna. Men jag vill rädda den lilla flickan som tigger på pendeln. Och hunden som den där alkoholisten äger, hunden som inte mår bra, hunden som skulle må bättre hos mig. Jag vill rädda alla barn och djur i hela världen som har det jobbigt. OCH jag vill starta en fritidsgård. Men ska jag någonsin kunna flytta hemifrån har jag inte råd med allt det här och det gör mig så ledsen. Jag har sparat sen i början av sommaren till fritidsgården men det kommer aldrig bli av för det är massa skit runt om. Jag kan inte rädda ett helt land av småttingar och hunden är trogen sin alkoholiserade matte och så är det. Stackars lilla värld. blä. Nu ska jag titta på SOS barnbyar och gråta lika mycket som sist och inte kunna somna för att jag bara tänker och tänker på alla de fina glada och underbara barn jag vill rädda. Och då har vi inte ens börjar prata om cancer. Herregud vad världen är hemsk och vad vidriga vi är som inte gör något. Japp hejdå. Mest arg är jag på folk som inte bryr sig. Ni behöver inte skänka pengar om ni inte har råd, men ha ett hjärta för fan. ushhhhhhh som Anja säger i paradise hotel. USHHHHH på folk som inte bryr sig om andra. fack offfffffff
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar